ROXETTE

Äntligen...ja, här kommer nu äntligen en försenad recension. En ärlig, verklig, genuin, bearbetad och rättivs recension av Roxettes världsturnepremiär i Kazan den 28 februari. Tiden fram till min tillfrisknad, där min sjukdom satte alla Karros talanger av empati och kärlek på sin spets hade jag möjligheten att i stillhet gå igenom och bearbeta konsertet om och om igen.

Redan dagen innan konserten kunde man känna Roxettefeber i luften i Kazan. Utanför vårt fönster hörde vi ur en högtalare spela en Roxettelåt och det var inte så mycket folk på gatorna, vilket vi tog som tecken på att de flesta började ladda redan nu, hemma i sina vrån. Ja, Karro och jag var också lite Roxettespända.Vi gick runt på hotellet och körde olika vaktskift nere i entren så att vi inte skulle missa ifall de kanske dök upp på just vårt hotell.

På kvällen hände det!!! Roxette anlände till Kazan. Sen den kvällen var inget sig likt längre i denna tusenåldriga stad som blivit en del av UNESCOS världsarvslista. Här är en länk till deras ankomst till Kazan.

 http://www.youtube.com/watch?v=H51vdMDR6aM 

Så kom då dagen. Konsertdagen såg ut så här.



Vi började med att alla samlades på kvällen och åt en härlig middag. Det var Göran, hans fru Julia, hennes syster och man samt två kompisar till dem.

Göran och jag mätta och belåtna. Här går vi med bestämda steg mot konserten...

...och på vägen möttes vi av anslag som gav oss fingervisning vart vi var på väg.

Inne på arenan. En kall öl svalkar gott innan en het konsert.

Inne i konserthallen börjar nu folket flockas.

Här ser vi att scenen håller på att färdigställas.

Så äntligen var showen och världspremiären igång!

Rysk TV var självklart där och rapporterade. Här kommer ett litet nyhetsinslag med konsertbilder från Kazan. 

http://www.youtube.com/watch?v=owIt4BfOROc

Och hur var då konserten. Ja, den två timmars konserten var uppbyggd kring alla Roxettes hits och de avverkades i en bra blandning. Ur perspektivet att det på scenen stod en kvinna (Marie Fredriksson) som svävade mellan liv och död för några år sedan pga en tumör så bör konserten ses som en hyllning till livet och kärleken och bara detta gjorde att alla låtar fick en viss härlig touch på ens hjärta. I början av konserten var ljudet dåligt och publiken var inte alls med på noterna. Kazanpubliken är inte van vid konserter så arrangörerna hade framme vid scenen satt massor av stolar till den sittande publiken som fick order om att inte stå och hoppa. Den dansande publiken fick istället stå längst bak på golvet.

 Ju längre konserten led desto bättre blev ljudet och desto bättre gensvar gav publiken. Visst hade man kunnat väntat sig en större ljus och ljudshow, visst märkte vi lite textmissar och gitarrfel men konserten levde och låtarna ordning gav ett bra växelspel mellan balladerna och Gessles hoppa jämfota-pop. Många låtar var riktigt starka och många låtar lyfter med publikens gensvar. När man gick därifrån kunde man inte låta bli att tänka på att de sålt 80 miljoner plattor, haft 4 USA ettor, åkt på två tidigare världsturneer, ska nu iväg på ännu en världsturne och detta har två vanliga människor från lilla Halmstad i lilla Sverige åstadkommit - det är inte för intet man går därifrån som en stolt svensk...



/Christian (opartisk Roxette-fan)